ulvenochfarbror

Jag tror jag ska börja förklara ordet "ljugfläckar". När jag hämtade Fenris, var han liten söt och oskyldig. Dessutom var hans tunga skär, som en hundtunga ska vara. Men ju äldre han blivit ju fler svarta fläckar har han fått på tungan så nu ser han ut som en dalmatiner i munnen. Jag har alltid roat mig med att kika på tungan när jag tittar på hans tänder, och se om han fått en ny fläck. Nu har jag också kommit på vad det är för fläckar.

Ljugfläckar såklart.

Det är såna där fläckar som man får när man ljuger. Så när Fenris väkte mig med tennisskon i munnen för någon morgon sedan, jag blev arg och han släppte oskyldigt och oförstående skon, som om han ville säga: Nej jag vet inte hur den hamnade där, den fanns där när jag vaknade. Ljugfläck.

Eller när jag skällde på honom för 15 kilo hundmat som han vält ut över köksgolvet, och han tittade på Edwin, som om det var han som hade gjort det. En till ljugfläck.

Jag är nu uppe i ca tolv ljugfläckar som han har på tungan. Det är definitivt fläckar som har kommit dit på grund av hans mest utstuderade hyss, som jag kommit på honom med att göra.

Och nu till snöstormen. Min mamma brukar alltid säga att häst- och hundfolk är nog de galnaste människor här på jorden. Vi är de enda som är ute en timme i hällregnet och går, eller kliver upp halv sex på en söndag morgon bara för att hinna gå med hunden innan det blir för varmt ute. Idag var jag ute och tränade med Fenris i snöstorm. Och då menar jag Storm. Det blåser något vansinnigt här, och snön driver bitvis så man inte ser något. Men jag tog på mig min tjockaste träningjakca och Fenris är ju knappast berörd av lite snö, så det gick bra! Vi tränade en halvtimme, mer stod vi inte ut, men både jag och Fenris är nöjd och glad över detta. Det gick väldigt bra, trots vädret, och jag konstaterar att om han klarar av nästan en hel lydnadsetta i snöstorm, då kan han klara det överallt.
   Och varför var jag ute i snöstorm? Jo, jag har haft så jäkla mycket att göra senaste dagarna att vi knappt tränat alls och Fenris (och Edwin) började hitta på att bli rastlösa. Så innan de börjar hitta på egna saker att göra, fick jag snällt pallra mig ut i snöstormen och träna. Sen busade vi alla tre i den stora snöhögen.

Det sägs ju att man ska träna i alla väder. Tja, nu har jag bara hällregn kvar då : P

Ja, nu har vi ännu en gång varit nere en sväng i Timrå och träffat föräldrarna. Hundarna hade som vanligt fyra intensiva dagar av lek, terroriserande och och en del smågnabb. Edwin fick med sig en tröja upp. Mormor har stickat den på min förfrågan. Eftersom han blir lätt stel i skulderbladen och nacken tyckte jag att han var värd en liten stickad väst. Nej, jag brukar inte klä mina hundar, mer än regntäcken när det behövs, så den lilla tröjan, eller västan bärs helt och hållet i praktiskt syfte. Han är otroligt nog mycket stolt över sin lilla blå-grå randiga tröja, och han är mycket mjukare i kroppn nu än han varit tidigare. Så det är jätteroligt. Fenris har jag köpt  ett reflextäcke åt. Alla reflexhalsband försvinner i all päls! Men nu syns han. banne mig. Nästan självlysande med det där gula täcket.

Just det ja, jag har vägt honom. Han väger just nu 34 kilo, och är 72 cm i mankhöjd. En ståtlig pojke måste jag säga!

Och nu ska vi se på tv och mysa i soffan!