ulvenochfarbror

Jo, nu var det ju såhär, att när det inte gick att bada bort kådan, fick jag klippa honom. Dock kunde jag inte klippa honom fläckvis, för han såg inte klok ut! Jag fick helt enkelt klippa honom överallt. Så nu ser han nästan ut som en riesen, och är lyckligare än någonsin över all uppmärksamhet han får för det. Ni kan inte ana hur många människor det är som kommer fram och frågar om det inte är en "vildvuxen riesen". Förvånad blir de när jag talar om att det är något helt annat, något de oftast aldrig hört talas om. Och vad är egentligen en "vildvuxen riensen", en ny ras kanske? Nej, det här är en ryskt kåd-svart terrier...  Numera utan kådan.

Och sen då? Jo, han har börjat lyfta på benet, till sin egen förvåning. Häromdagen när vi var ute, lyfte han helt enkelt på benet, kissade lite och gick vidare. Efter några steg stannade han upp och liksom funderade, som om han just då insett att han faktiskt lyfte på benet för första gången i sitt liv. Sedan dess är det som om han försöker komma på hur han gjorde den gången, för varje gång han ska kissa så prövar han sig fram, stöder benet mot stolpar och snökanter, men får liksom aldrig riktigt till tekniken för att pricka rätt och stå på tre ben. Men det kommer nog, övning ger färdighet!

Nu ligger de båda två och sussar gott på min säng. Senaste dagarna har de sovit en hel del tillsammans, underligt nog. Tidigare har de inte alls tyckt om att sova på samma plats, men nu sover de nästan på varandra. Det är sött så länge det varar!