ulvenochfarbror

Fenris fröjdas för närvarande av landets underbara utbud av bajs och frihet. De senaste dagarna har jag suttit husvakt i Bygdeå (ligger 4 mil norr om Ume ungefär). Familjen som bor här är bortresta så jag och Fenris bor här för att passa alla djuren som också bor här. Två får (baggar), två hästar, fem katter, tre kaniner och en höna. Katterna och Fenris har gjort en tyst överenskommelse att inte gå i varandras väg, så det fungerar riktigt bra. Baggarna var skeptiska till en början men har vant sig nu vid att ha ett svart "får" på gården. Fenris fröjdas som sagt, för får är roliga, katter är också roliga och även om hästar är läskiga lämnar de gott bajs efter sig som går att både äta och rulla i.

Mums. Jag har en så fräsch hund. Om det är dött (speciellt om det varit det en längre tid) eller ser kladdigt ut och luktar illa, kan man ge sig sjutton på att han rullar sig i det (om han inte stoppar det i munnen). Idag försvann han ut på en åker och kom tillbaka med ett revben i munnen. Vad för djur det ttillhört vet jag inte, men illa luktade det. Inte ville han släppa det heller, det lilla svarta kräket, fastän jag bannade, mutade och slutligen fick bända upp käkarna. Men han kom i alla fall när jag ropade...

Jag tror det är luften som gör det, eller det låga temot på landet, för han har blivit alldeles tokig. Så fort vi kommer utanför dörren stormar han fram som ett ånglok, över stock och sten, ner i gräs och bada i bäckar och pölar, rulla sig i den lilla snö som finns kvar och är allmänt galen. Tack och lov kan han i alla fall skärpa sig under träning, även om han också då sneglar på snö och pinnar (och bajs av alla de slag).

Fick höra ett smeknamn på svart terrier idag: rysk björnriesen. Var lite roligt.

Och hur går det egentligen med träning då? Jo, nu har vi äntligen tinat fram här uppe i norr, och kan göra annat än att nöta fotgående i de uppskottade gångarna. Ganska snart är det torrt nog för spårträning igen, och det ser vi fram emot! Lydnaden är han dyngless på just nu, jag med, eftersom vi nött det hela vintern. Därför har vi en lydnadsfri månad nu, och fokuserar på agilityträningen istället. Som för övrigt går förvånansvärt bra. I höstas var han flamsig under träningarna, men nu har han skärpt upp sig. Han har fortfarande svårt att ignorera alla springande människor och hundar som vi tränar med, speciellt om de skäller, för han vill så gärna vara med. Men det går bättre och bättre, för varje gång. På söndag flyttar vi äntligen ner våra hinder från Vindeln till Hissjö, så då kommer träningen igång på riktigt. Mina förhoppningar är att vi är färdiga för tävling till juni/juli, för då ska vi klå brorsan och hans hund har vi bestämt : )