Avloppsterrier

Mm, jag vet att Fenris tillhör rasen Svart Terrier men han vill inte bara vara det. Han har tillhört många olika hundraser, de flesta upptäckta av honom själv. Igår var han en avloppsterrier. Det  blir man om man bestämer sig för att hoppa ner i den där bäcken där vattnet har stått stilla halva sommaren och som nu är brunt/grått till färgen och luktar avlopp. Tanken var nog inte att hoppa ner i det, för han skulle bara dricka vatten, vilket jag inte tillät. Så när jag ropade på honom att gå därifrån, tänkte han väl att den där grästuvan i mitten av bäcken skulle vara bra att stå på.

Det var den inte.

Han skapade en egen liten gejser av vatten, lera och slam när han plumsade med hela sin kroppsvikt ner i bäcken. Det var nog mer än en meterhög kaskad av illaluktande gegg som kastades iväg åt alla håll och upp på andra sidan kom hunden, gladare än någonsin och full i... gojs. Men det räcker inte där, nej, för han ruskar på sig, vänder sig i renaste lycka och slänger sig ner i skiten igen.

Jag har en äcklig hund.

Den en kilometer långa sträcka till bilen, tog en hiskelig tid, eftersom Fenris släpade sig fram på rygg och på sida i gräset och riktigt gnodde in skiten, tillsammans med gräs och annat han kunde hitta på vägen. Och vad gjorde jag? Jag skrattade så hysteriskt att jag knappt kunde stå upp, och likaså gjorde de förbipasserande motionärerna.

Väl hemma fick vi givetvis duscha riktigt ordentligt.

Jag har en bild på det här, men nu fungerar inte överföringen till datorn så det får visas för allmänheten nästa gång! Då ska jag också berätta om vår resa till Timrå och klättringen på Skuleberget!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0