Sommarhundar
Jag trodde att då snön skulle vara helt borta och värmen skulle vara här, så skulle Fenris sjunka ner i någon slags sommardepression, eftersom han badat runt i snön så länge det fanns något kvar. Men nu har han hittat sommar-nöjet istället, som uppenbarligen är minst lika roligt som att hoppa runt i snö: rulla sig.
Och det ska inte bara vara på marken varsomhelst, utan gärna på något speciellt underlag. Sågspån-incidenten har jag redan talat om, men nu fungerar också sand och grus lika bra. Eller nyklippt gräs. Huvudsaken man blir smutsig, det fastnar lätt i pälsen och är svårt att få bort, samt ligger på ställen där jag gärna inte vill visa mig med min hund som slår kullerbyttor i diverse underlag för att gnida in sig noggrant och sedan skutta omkring som en känguru.
Med sommaren kommer värmen, och badandet i sjöar, bäckar, havet och pölar. Igår var vi ute på vår vanliga promenad längsmed älven, och när det blev alldeles för varmt, gick vi ner till en brygga vi alltid passerar. Jag satte mig på kanten och dinglade med benen, medan hundarna hittade ett ställe att dricka lite på. Edwin, veteran och klok vis man, doppade tassarna och lite till för att svalka sig. Men prinsessan på ärten, min stora svarta häftiga ulv, vågade inte ens doppa en tå. Jag vet att Edwin älskar att hämta pinnar, men bara om de ligger i vatten, så därför började kasta ut små pinnar så att han fick hämta. Så småningom bestämde sig Fenris för att jag visst också kunde hämta pinnar, men kunde för sitt liv inte lista ut hur han skulle ta sig ut till dem. Tillslut kom han på snilleblixten att hoppa ut till pinnarna för att undvika vattnet emellan (tror jag var anledningen i alla fall). Så med ett stort plums och plask hade han effektivt gjort både mig och Edwin blöta från topp till tå, samt sig själv. Han fick pinnen i alla fall, och såg både stolt och förvånad ut när han kom upp på strankanten igen. Ja jisses så jag skrattade! Sedan bar det iväg, två blöta hundar, i hundranittio ut på fältet i det höga gräset. Fenris blev så exalterad över det hela att han slängde sig ner på huvudet i farten och slog kullerbyttor (jag lovar! Enda hunden jag sett som frivilligt slår kullerbyttor).
Ja, det är söta. Men snart är det hundutställning så till veckan blir det bad och kammning som gäller, och frisering, så då får det inte bli några ofrivilliga dopp eller kullerbyttor i sandgropar.
Och det ska inte bara vara på marken varsomhelst, utan gärna på något speciellt underlag. Sågspån-incidenten har jag redan talat om, men nu fungerar också sand och grus lika bra. Eller nyklippt gräs. Huvudsaken man blir smutsig, det fastnar lätt i pälsen och är svårt att få bort, samt ligger på ställen där jag gärna inte vill visa mig med min hund som slår kullerbyttor i diverse underlag för att gnida in sig noggrant och sedan skutta omkring som en känguru.
Med sommaren kommer värmen, och badandet i sjöar, bäckar, havet och pölar. Igår var vi ute på vår vanliga promenad längsmed älven, och när det blev alldeles för varmt, gick vi ner till en brygga vi alltid passerar. Jag satte mig på kanten och dinglade med benen, medan hundarna hittade ett ställe att dricka lite på. Edwin, veteran och klok vis man, doppade tassarna och lite till för att svalka sig. Men prinsessan på ärten, min stora svarta häftiga ulv, vågade inte ens doppa en tå. Jag vet att Edwin älskar att hämta pinnar, men bara om de ligger i vatten, så därför började kasta ut små pinnar så att han fick hämta. Så småningom bestämde sig Fenris för att jag visst också kunde hämta pinnar, men kunde för sitt liv inte lista ut hur han skulle ta sig ut till dem. Tillslut kom han på snilleblixten att hoppa ut till pinnarna för att undvika vattnet emellan (tror jag var anledningen i alla fall). Så med ett stort plums och plask hade han effektivt gjort både mig och Edwin blöta från topp till tå, samt sig själv. Han fick pinnen i alla fall, och såg både stolt och förvånad ut när han kom upp på strankanten igen. Ja jisses så jag skrattade! Sedan bar det iväg, två blöta hundar, i hundranittio ut på fältet i det höga gräset. Fenris blev så exalterad över det hela att han slängde sig ner på huvudet i farten och slog kullerbyttor (jag lovar! Enda hunden jag sett som frivilligt slår kullerbyttor).
Ja, det är söta. Men snart är det hundutställning så till veckan blir det bad och kammning som gäller, och frisering, så då får det inte bli några ofrivilliga dopp eller kullerbyttor i sandgropar.
Kommentarer
Trackback
