Gatuhund
Just nu har jag en gatuhund. Nu ska jag berätta varför:
Under midsommarhelgen visade gammelman Edwin att han inte orkade mer. Han har under många år haft ont i leder och muskler, men gick under senaste året på smärtstillande som fungerade jättebra. Men så kom den dagen som alla mattar och hussar fruktar för - den dagen då hunden bestämmer att det får vara nog nu. Han gav sig oprovocerat på tre hundar på en och samma vecka. Då måste man ta det där hemska svåra beslutet som man alltid bävar för. I söndags kom vi hem från Timrå, där vi spenderat midsommar, och Fenris fick genast följa med min vän Mats hem, och Edwin fick vara med mig. På torsdagen fick jag tid för avlivning, så Fenris fick helt enkelt bo borta en vecka. Jag spenderade en vädligt fin vecka med Edwin, där vi gjorde allt sånt som han tyckte var roligt. På torsdagen fick han somna in, lungt och stilla hos veterinären i Vännäs.
När jag kom tillbaka till Umeå för att hämta Fenris, insåg jag att han under den veckan hunnit tova ihop till en ryamatta. Jag försökte innerligt få kammen igenom pälsen, men det gick inte. Så därför fick saxen komma fram.
Nu ser han ut som en gatuhund från Spanien. Jag ska försöka få tid mellan flyttstädning och jobb att snygga till odjuret lite under veckan, så han i alla fall kan se ut som en vildvuxen schnauzer : P
Det har varit en vecka med många förändringar, och det har varit jobbigt, men nu kan det bara bli bättre. Jag saknar Edwin mågot vansinnigt mycket och det är tomt utan honom. Men jag har en stor ulv som kräver min uppmärksamhet nu, och jag ska göra allt för att han ska få ett lika bra och långt liv som Edwin fick.
Första stoppet: svarta terrier-lägret i Mönsterås om drygt två veckor!
Glad sommar!
Under midsommarhelgen visade gammelman Edwin att han inte orkade mer. Han har under många år haft ont i leder och muskler, men gick under senaste året på smärtstillande som fungerade jättebra. Men så kom den dagen som alla mattar och hussar fruktar för - den dagen då hunden bestämmer att det får vara nog nu. Han gav sig oprovocerat på tre hundar på en och samma vecka. Då måste man ta det där hemska svåra beslutet som man alltid bävar för. I söndags kom vi hem från Timrå, där vi spenderat midsommar, och Fenris fick genast följa med min vän Mats hem, och Edwin fick vara med mig. På torsdagen fick jag tid för avlivning, så Fenris fick helt enkelt bo borta en vecka. Jag spenderade en vädligt fin vecka med Edwin, där vi gjorde allt sånt som han tyckte var roligt. På torsdagen fick han somna in, lungt och stilla hos veterinären i Vännäs.
När jag kom tillbaka till Umeå för att hämta Fenris, insåg jag att han under den veckan hunnit tova ihop till en ryamatta. Jag försökte innerligt få kammen igenom pälsen, men det gick inte. Så därför fick saxen komma fram.
Nu ser han ut som en gatuhund från Spanien. Jag ska försöka få tid mellan flyttstädning och jobb att snygga till odjuret lite under veckan, så han i alla fall kan se ut som en vildvuxen schnauzer : P
Det har varit en vecka med många förändringar, och det har varit jobbigt, men nu kan det bara bli bättre. Jag saknar Edwin mågot vansinnigt mycket och det är tomt utan honom. Men jag har en stor ulv som kräver min uppmärksamhet nu, och jag ska göra allt för att han ska få ett lika bra och långt liv som Edwin fick.
Första stoppet: svarta terrier-lägret i Mönsterås om drygt två veckor!
Glad sommar!
Kommentarer
Trackback
