Julklappsöppande och nyårsfirande
Oj vad helgerna har rusat förbi! Men nu är det bara trettondagen kvar, sedan är det klart för det nya året och vardagen. Julen var trevlig, vi var i Umeå med min bror och hans hund Ossian, och tre av mina nära vänner Mats, My och Martin. Vi åt god mat, tittade på Kalle, och öppnade julklappar. Mycket mysigt : ) Hundarna fick märgben och en aktivitetsboll (en sån där som man stoppar godis i och så får de rulla runt den på golvet). Edwin älskade bollen, så Fenris fick ta bägge märgbenen, då Edwin inte hade tid med sitt. Varken Fenris eller Ossian frstod hur man skulle öppna dessa julklappar, men Edwin, som har tio jular på nacken, visade dem hur det skulle gå till när man drar bort julpapper och sliter sönder kartonger. Problemet är bara att Edwin finner öppnandet så rolig att han gärna går vidare på andras juklappar när han är klar, så vi fick lägga alla andra klappar på ett bord så han inte kom åt dem : P
Sen var det Nyår, många hundägares stora gissel. Om det inte vore för alla smällare vore det en trevlig högtid, men senaste sex åren har jag spenderat mina nyår i ett rum med fördragna fönster, Sabbaton på hög volym och Edwin vid mina fötter. Men vad gör man inte för sina djur? Edwin är ohyggligt skotträdd, men så länge han inte hör smällarna så bra går det riktigt bra. I år var ovanligt lungt år, så han var inte speciellt rädd. Fenris, han brydde sig inte alls att det smällde. Han var för upptagen att tugga på Ossian, som heller inte är det minsta rädd. Låt oss hoppas att det fortsätter så. Hur som helst är nyårsafton lite för häftigt med alla smällare, även för snoriga ungdomar som i nte är rädd för något alls än.
Och nu är det snart trettonhelg, och jag sitter och skriver, medan hundarna ligger och sover. Vi har just kommit in från en timmes lång skidtur och vi är alla lite trötta. Edwin har tyvärr fått ett stort sår på ena kinden, jag vet inte hur men han har givetvis kliat upp det, så det blöder. Måste hitta igen den där tratten, men för närvarande får det vara omlagt med gasbinda och självhäftande bandage. Han ä inte så lycklig, men skidturen tyckte han i alla fall om. Hårt att vara hund ibland.
Årets nyårslöfte:
Träna mer, äta nyttigare och sysselsätta mig med hundarna ännu mer : )
Om Fenris och Edwin gav nyårslöfte:
Tugga sönder mattes skor, sno något värdefullt och gömma det minst en gång och busa ännu mer!
Sen var det Nyår, många hundägares stora gissel. Om det inte vore för alla smällare vore det en trevlig högtid, men senaste sex åren har jag spenderat mina nyår i ett rum med fördragna fönster, Sabbaton på hög volym och Edwin vid mina fötter. Men vad gör man inte för sina djur? Edwin är ohyggligt skotträdd, men så länge han inte hör smällarna så bra går det riktigt bra. I år var ovanligt lungt år, så han var inte speciellt rädd. Fenris, han brydde sig inte alls att det smällde. Han var för upptagen att tugga på Ossian, som heller inte är det minsta rädd. Låt oss hoppas att det fortsätter så. Hur som helst är nyårsafton lite för häftigt med alla smällare, även för snoriga ungdomar som i nte är rädd för något alls än.
Och nu är det snart trettonhelg, och jag sitter och skriver, medan hundarna ligger och sover. Vi har just kommit in från en timmes lång skidtur och vi är alla lite trötta. Edwin har tyvärr fått ett stort sår på ena kinden, jag vet inte hur men han har givetvis kliat upp det, så det blöder. Måste hitta igen den där tratten, men för närvarande får det vara omlagt med gasbinda och självhäftande bandage. Han ä inte så lycklig, men skidturen tyckte han i alla fall om. Hårt att vara hund ibland.
Årets nyårslöfte:
Träna mer, äta nyttigare och sysselsätta mig med hundarna ännu mer : )
Om Fenris och Edwin gav nyårslöfte:
Tugga sönder mattes skor, sno något värdefullt och gömma det minst en gång och busa ännu mer!
Kommentarer
Trackback
