Nakenhund
Våra förfäder som levde långt tillbaka och lyckades tämja vargen för att kunna jaga tillsammans med, få värme av under kalla vinterdagar osv, de hade ju inte så mycket att välja mellan. Det var en slags "hund" i skogen, och ingen annan. Men vi idag har ju hundratals hundar och hundraser att välja mellan, eller hur? Hur kommer det då sig att man skaffar sig hund med lång vågig päls. Det är för visso jättefint när det är nykammat och de står där rätt upp och ner i solljuset, eller kommer springande i full galopp med pälsen svallande. Men när de står i ösregnet eller kommer galopperande rakt genom den där gyttjepölen, då börjar jag ifrågasätta mitt omdöme. Inte nog med att jag skaffade mig en pälsig hund, utan två.
Och det du vad det bästa är? Jag skulle aldrig välja annorlunda! Fastän jag idag, när Fenris kastat sig ner i det smutsigaste diket han kunde hitta, och riktigt gnuggande in leran i pälsen, för en kort stund önskade att han var samma hund fastän i "nakenhunds-format". För det är ju inte så att bryr mig om hur de ser ut, jag älskar dem ju ändå. Men om jag får önska, hade det varit bra med två pälsiga hundar som var någorlunda självmedveten och en aningens mer fin i kanten än de är. fast så njuter de ju av livet, och får vara det de är - hundar.
